Betydelsen av korallrev

Korallrev är en enormt viktig resurs för de människor som lever i tropiska havsområden. I vissa fall har man försökt beräkna hur ekonomiskt viktiga korallrev är, men det är minst lika viktigt att lyfta fram andra fördelar som korallrev för med sig. Korallrev är exempelvis en viktig proteinkälla för lokalbefolkningen och skyddar tropiska kuster från att eroderas bort, och i flera områden kan kanske inte andra naturresurser ersätta korallreven om de skulle försvinna.
   De första "tjänsterna" korallreven gjorde för människan var troligtvis att fungera som kustskydd och till och med skapa land. Idag består flera ö-nationer i Indo-Pacific av gamla korallrev som har blivit torrlagda. Korallrev har under många år också varit en viktig födokälla för lokalbefolkningen i tropiska havsområden, och än idag är flera kustsamhällen beroende av korallreven för att kunna få mat på bordet.
   Kommersiellt sett har korallrev även andra fördelar. Fiskeindustrin har exempelvis utvecklats betydligt på sistone, och idag är fiskar, blötdjur och kräftdjur från korallrev en viktig del av det kommersiella fisket. Antalet turister som besöker korallrev har dessutom ökat lavinartat under de senaste decennierna, och det har fört med sig stora intäkter för de besökta länderna.


Fiske

Korallrev blev tidigt en viktig födokälla för människorna i flera havsområden, och rester av fiskben och skal på Papua Nya Guinea antyder att man redan för 32 000 år sedan började dra nytta av korallrevens produktivitet. Det råder dock inga tvivel om att människan först var begränsad till korallrevets ytligaste delar eftersom man i dessa tidiga lämningar inte har påträffat rester från arter som påträffas i djupare vatten. Fisk och skaldjur fångades då troligtvis för hand eller med hjälp av nät och andra enkla fiskeredskap, men det finns inga bevis för att krokar skulle ha använts. Fiske på djupare vatten utvecklades dock tidigt, och det är mycket möjligt att det finns en koppling mellan den tidiga utvecklingen av kustnavigationen, som troligtvis dateras till flera tusen år innan polynesiernas, egyptiernas och andra kulturers resor för 3 000-4 000 år sedan, och utnyttjandet av de resurser som återfinns utanför korallrevets ytligaste delar.
   Idag är fisket på korallrev av stor betydelse i alla tropiska havsområden. För flera ö-nationer i Stilla Havet är korallreven en av de viktigaste proteinkällorna, och i ett antal länder som Tuvalu och Kiribati konsumeras över 100 kilo korallrevsfisk per person och år. Samtidigt har också det kommersiella fisket utvecklats, och tack vare det exporteras nu fångster från korallrev till alla världens hörn.


Fiskemetoder

Fisket på korallrev inriktar sig vanligtvis på flera olika arter, och därför finns det också en stor variation vad gäller fiskeredskap. De fiskemetoder som beskrivs här nedan är dock främst traditionella, vilket innebär att fiskeindustrins större fiskeredskap (exempelvis trål) inte kommer att presenteras.
   Att utnyttja händerna till att fånga ryggradslösa djur som kraftdjur och blötdjur på korallrevets ytligaste delar är fortfarande en av de vanligaste och mest effektiva fiskemetoderna. I flera traditionella samhällen är det främst barn och kvinnor som utföra detta arbete medan männen fiskar från båt på djupare vatten, men även inom det kommersiella fisket utnyttjas denna metod för att exempelvis samla in musslor, hummer och sjögurkor.
   En annan utbredd fiskemetod är utnyttjandet av nät, och ett exempel är kastnätet som främst utnyttjas i grunda vatten. Det är cirkulärt med vikter i kanterna, och vanligtvis utnyttjas det till att fånga in hela fiskstim. Nät kan också placeras ut på korallrev, men även om detta fiskeredskap är mycket effektivt fastnar det ofta i korallerna och kvarlämnas ibland på korallrev. Istället kan fiskfällor användas. De varierar i storlek från små portabla varianter som kan transporteras med båt till stora strukturer av sten, trä eller bambu som byggs upp direkt på korallrevets ytligaste delar. Den senare förlitar sig då på att fisk fastnar i fällan vid lågt tidvatten, medan den portabla varianten lockar till sig fisk med hjälp av ett bete. Fisk kan också drivas in i fällor och nät. Traditionellt sett utfördes detta med hjälp av flera människor som jagade in fiskarna i uppsatta nät eller fällor, men två mer destruktiva metoder har också oberverats i Sydostasien. I det ena fallet simmar främst barn ner till ett korallrev och bokstavligen slår på det för att skrämma upp fisk som sedan fångas i ett nät. Denna fiskemetod är dock olaglig nu, men har istället blivit ersatt av en annan obskyr fiskemetod där dykare sprutar ut komprimerad luft från en slang och tvingar in fisken i ett nät med hjälp av luftbubblorna.
   Två andra fiskemetoder är spjutfiske och utnyttjandet av krok och lina. Spjutfiske är fortfarande utbrett i de flesta havsområden, men innan man kunde se under vatten med hjälp av cyklop skedde större delen av all spjutfiske från vattenytan, och så är också fortfarande fallet i vissa områden. Under vattenytan dominerade från början långa spetsiga spjut, men idag är användandet av harpunvapen både vanligare och mer effektivt. Även fiske med hjälp av krok och lina är utbrett. Ursprungligen var kroken gjord av pärlemor, trä och flera andra material, men idag är majoriteten av krokarna tillverkade av metall och fästa till stryktålig plast. Fiske med krok och lina sker både i grunda och djupa vatten på korallrev, och det finns flera olika tekniker.
   Fiske i traditionella samhällen har också genomförts med hjälp av gifter från olika växtarter, men på sistone har också mer moderna substanser visat sig bedöva och döda fisk. Även dynamit och hemmagjorda sprängämnen utnyttjas till att fånga fisk. Dessa uppenbart destruktiva fiskemetoder beskrivs dock i mer detalj under Överfiske och destruktiva fiskemetoder.


Fångsterna

På grund av olika traditioner och intressen fångas ett stort antal olika arter. Vissa grupper som havsabborrar och hummer fiskas det efter i praktiskt taget alla områden, men också andra grupper, exempelvis papagojfiskar, fångas i de flesta områden. Hummer, havsabborrar och andra värdefulla arter är också populära där turismen är stor. För övriga fisk- och djurgrupper är emellertid intresset lite mer blandat, och vissa lokala kustsamhällen ignorerar helt vissa arter på grund av olika anledningar. Intresset för hajkött är exempelvis mycket lokalt. Medan flera kulturer helt enkelt inte tycker om att äta det har vissa samhällen i Stilla Havet fångat haj och ätit dess kött i flera år. Havssköldpaddor och deras ägg var en gång populära i hela världen, men eftersom stora antal har försvunnit under det senaste seklet förbjuder eller begränsar nu flera länder jakten på dem. I de havsområden där det naturliga giftet ciguatera är vanligt försöker man också undvika att äta de fiskarter som sannolikt innehåller giftet. Ciguatera har sitt ursprung i dinoflagellaten Gambierdiscus toxicus som växer på döda koraller och bentiska alger. Giftet kan inte brytas ner av organismen som får det i sig, och det kan därför ackumuleras i näringskedjan och nå så höga koncentrationer i prederande fiskar att dessa fiskar kan vara farliga för människan att äta. Det kan ta flera månader eller år för en människa som ätit en förgiftad fisk att återhämta sig.
   Flera organismer som lever på korallrev har komplexa fortplantningscykler som innefattar ett regelbundet fortplantingstillfälle vid en specifik plats. Dessa händelser är ofta kopplade till månens olika faser och kan förekomma månatligen eller årligen, och i vissa fall kan det handla om ett stort antal fiskar som kanske har simmat flera kilometer. Många gånger i speciellt Stilla Havet har fiskare känt till dessa tillfällen i flera år, och de blir då extremt produktiva fiskeområden. Samtidigt är dock dessa områden också extremt känsliga för överfiske, men lokala kustsamhällen har ofta insett betydelsen av dessa platser och har därför infört restriktioner för att undvika överfiske (se Traditionsenlig skötsel av korallrev). Havsborstmasken Palola siciliensis är en av de arter som fångas på detta sätt i Stilla Havet. Den simmar upp till vattenytan för att fortplanta sig ett par nätter i rad varje år och äts sedan av lokalbefolkningen under stora festligheter.
   Efterfrågan på fisk och andra korallrevsorganismer från andra delar av världen har dock förändrat det lokala fisket kraftigt, och i och med förbättrade transporter och möjligheten att frysa in fångsten har det kommersiella fisket spridit sig till allt mer avlägsna korallrev. Vanligtvis är det också bara specifika arter som fångas och sedan säljs till speciellt Asien och Västvärlden, och handeln med levande fisk är extremt populär i östra Asien.


Handeln med levande fisk och koraller

Under de senaste åren har intresset för levande korallrevsfisk ökat enormt på restauranger i östra Asien. Efterfrågan är som störst i Hong Kong, och 1997 importerades uppskattningvis 32 000 ton levande fisk till denna kinesiska region. Grossistpriset per kilogram låg då vanligtvis på mellan 40 och 100 amerikanska dollar, men marknadspriset var mycket högre.
   Bland de arter som fångas och säljs återfinner man exempelvis havsabborrarna, men samtidigt som flera konsumenter föredrar mindre individer har större fiskar blivit en statussymbol i samband med festligheter och affärsmiddagar. Individer som har varit längre än 2 meter har sålts för mer än 10 000 amerikanska dollar, och på grund av dess höga värde är de också åtråvärda fångster för fiskare. I Sydostasien har flera arter blivit allt ovanligare, och fiskebåtar fångar nu istället levande fisk från korallrev så långt bort som Silla Havet och västra Indiska Oceanen. Tyvärr är det också dessa stora individer som besitter den största reproduktiva potentialen, så man förväntar sig att återhämtningen från denna typ av överfiske kommer att ta lång tid.
   Levande korallrevsfiskar exporteras också som akvariefisk till framför allt Västvärlden. Uppskattningsvis äger 1,5-2 miljoner människor världen över marina akvarier, och av dessa återfinns omkring hälften i USA och en fjärdedel i Europa. Hängivna akvarieägare kan själva föda upp nya fiskar, men i de flesta marina akvarier återfinns fiskar som har fångats levande i havet. Handeln med akvariefiskar är dock inte okontroversiell. Fiskarna fångas ofta med hjälp av destruktiva fiskemetoder, och då gift utnyttjas påverkas också andra korallrevsorganismer. Dålig skötsel och intensiv spedition av fiskarna har också gjort att dödligheten är hög under transporterna. De som stöder denna handel hävdar dock att den potentiellt är mycket hållbar och att mindre destruktiva fångstmetoder har en minimal inverkan på korallrev, samtidigt som värdet på korallrevsfisk är mycket högt. I flera kustsamhällen står försäljningen av akvariefisk för en stor del av inkomsten, och uppskattningsvis fångas 15-20 miljoner korallrevsfiskar från runt 1 000 olika arter varje år.
   Även levande koraller och musslor säljs till akvarieindustrin. 1997 såldes uppskattningsvis 600 ton levande koraller till akvarier i främst USA och Europa, och det är en tiofaldig ökning sedan slutet av 1980-talet.


Hur mycket fiske klarar ett korallrev av?

Betydande ansträngningar har gjorts för att försöka beräkna hur mycket fiske ett korallrev tål, men för att göra en sådan bedömning måste man också bestämma vad som får anes vara en acceptabel inverkan på ekosystemet. På sätt och viss kommer det att alltid att ske en inverkan, oberoende av fiskeansträngningen, eftersom de ekologiska processerna rubbas. Ett lågt fisketryck kan dock resultera i förändringar som inte kan urskiljas från naturliga variationer, men då ansträngningarna intensifieras är det möjligt att se förändringar i både storlek, täthet, biomassa och åldersstruktur hos fiskade populationer, och i extrema fall kan hela arter försvinna.
   Ett antal studier har gjorts för att försöka beräkna avkastningen från vissa korallrev, med fångster på allt från 0,2 till 40 ton per kvadratkilometer och år som resultat. Detta är dock inte siffror som indikerar ett hållbart utnyttjande. På korallrevet Bolinao i Filippinerna exploaterar exempelvis 17 000 människor 68 kvadratkilometer korallrev. Uppskattningar från Karibien pekar på att 4-5 ton fisk per kvadratkilometer och år är hållbara fångster, men sådana uppskattningar beror av de lokala ekologiska förutsättningarna, och de beräknas utifrån förutsättningen att fisket inriktar sig på ett stort antal olika arter. För Sydostasien, där produktiviteten är högre, skulle antagligen en större siffra anges, men där endast ett fåtal arter fiskas kan den förväntas vara betydligt lägre.


Akvakultur

Förutom de ovan nämnda fiskeriverksamheterna har också akvakulturen blivit allt mer viktig i flera länder i tropikerna. Akvakultur innebär att olika arter föds upp i akvatiska förhållanden, och i områden med korallrev är antagligen uppfödningen av räkor den mest utbredda och värdefulla typen av akvakultur. Tyvärr är det också en av de mest destruktiva formerna, och den skadar både miljön och närliggande kustsamhällen. Andra typer av akvakultur kan dock ha en mer begränsad påverkan, samtidigt som de verkar vara både hållbara och värdefulla i områden med korallrev. Här ingår exempelvis odlingen av pärlmusslor och alger, men också koraller kan odlas för vidare transport till akvarieindustrin. Miljön som ett korallrev erbjuder är idealisk för odling och uppfödning av dessa arter, men vissa industrier är också beroende av vilda populationer för att odlingarna skall kunna initieras och upprätthållas, och extra tillskott av näringsämnen kan också krävas.
   Räkuppfödning associeras vanligtvis mer med mangroveskogar än korallrev, och stora arealer mangroveskog har omvandlats till räkfarmar i tropikerna. För att gräva ut stora pooler och ge plats åt räkuppfödningen förstörs ofta nästan hela skogar, och i samband med uppförandet och drivandet av räkfarmar kan också stora mängder sediment och oorganiska näringsämnen släppas ut i vattnet och nå närliggande korallrev, som då kan ta skada. Eftersom de ofta sköts dåligt har de dessutom en kort livslängd, men under de år (vanligtvis 5-10) de används är också vinsterna stora. Då räkfarmarna slutligen stängs kvarlämnas vanligtvis bara förorenad och ofruktbar havsbotten.
   En annan from av akvakultur är odlingen av pärImusslor. Den är utbredd i ett flertal tropiska regioner och det är främst pärlmusslan Pinctada margaritifera som odlas. En av de största producenterna är Franska Polynesien som utnyttjar flera av sina atollers laguner som uppväxtplats för musslorna, och än så länge har man inte sett att dessa farmar skulle ha någon större påverkan på de närliggande korallreven. Även korallrevets ytligaste delar kan utnyttjas till att föda upp olika arter, och det är också en typ av akvakultur som har blivit allt vanligare på sistone. På korallrev i Australien och ett antal öar i Stilla Havet odlar man exempelvis jättemusslor som sedan säljs till akvarieindustrin eller exporteras som föda till andra länder. Algodlingar på korallrev och i laguner är kanske än mer utbredda. Algerna är en naturlig gummikälla, samtidigt som de går att äta, och de största exportörerna är Filippinerna, Indonesien och Tanzania. Genom att odla alger och andra organismer direkt på korallrev påverkar man dock ekosystemet eftersom odlade individer kan konkurrera ut redan existerande bentiska arter. Dessa odlingar är emellertid begränsade till små områden, och då lokala fiskare visar intresse för akvakultur kan kanske dessa effekter ses som ett nödvändigt ont om trycket på andra delar av korallrevet samtidigt minskar. Vad gäller odlingen av koraller och korallrevsfisk för akvarieindustrin är detta emellertid en mer utmanande verksamhet, och oftast sker den istället under mer kontrollerade förhållanden i stora akvarier nära korallrev.

Upp


Andra produkter från korallrev

Förutom mat är korallrev också fulla av andra viktiga resurser. Handeln med akvariefisk har redan nämnts och är av stor ekonomisk betydelse i vissa områden, men korallrev är också ett naturligt förråd av material som sedan används i smycken och prydnadsföremål, och koraller har ofta fungerat som byggnadsmaterial.
   De första föremålen av pärlemor tillverkades redan för 5 200 år sedan i Egypten, och man har funnit 4 500 år gamla pärlor i Kina. Troligtvis utnyttjade man redan då korallrev för att få tag i dessa produkter. Användandet av snäckskal från bland annat korallrev som en form av valuta var också utbrett tidigare i historien, och exempel på en sådan valuta har påträffats i både Afrika och Asien. Ända in i mitten av 1800-talet var snäckskal fortfarande ett utbrett betalningsmedel i vissa kulturer.


Juveler och kuriositeter

Pärlor och koraller är fortfarande viktiga exportvaror. Vad gäller pärlindustrin har utvecklingen av akvakulturen haft en stor inverkan på värdet och den geografiska spridningen av odlandet av pärlmusslor, och idag domineras industrin av Australien (speciellt västkusten), Japan och Franska Polynesien. Denna typ av akvakultur är också utbredd på andra öar i Stilla Havet, och i speciellt Indien finns det fortfarande en småskalig pärlindustri som inte förlitar sig på akvakultur.
   Koraller, och då speciellt röda, svarta och rosa, har ända sedan antiken utnyttjats inom smyckesindustrin. Även om flera av dessa koraller inte är begränsade till korallrev, är korallrev fortfarande en viktig källa, och då speciellt för svarta koraller. Denna industri var en gång ohållbar i många länder men regleras idag av CITES (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora), som också reglerar akvarieindustrins handel med levande koraller och musslor. De största exportörerna av denna typ av juveler är Filippinerna och Taiwan medan USA ännu en gång får ses som den största importören. Även skal från sköldpaddor har utnyttjats som smycken och till dekorationer, och de var en gång mycket populära, men eftersom tillgången har minskat och marknaden numera är kontrollerad, är denna handel idag kraftigt reducerad.


Byggnadsmaterial

De tidigaste strukturerna som byggdes av koraller var troligtvis redskap relaterade till fiske, men man tog också tidigt material från korallrev och närliggande laguner till byggnationer på land, speciellt på Maldiverna och längs med Rödahavskusten. Idag använder man sig fortfarande av koraller i flera ö-nationer, inklusive Maldiverna, där det inte finns andra naturliga byggnadsmaterial, och med hjälp av muddring tar nu också ofta byggindustrin material från korallrev och laguner. Muddring innebär dock att stora mängder sediment, som kan skada närliggande korallrev, kommer ut i vattnet, samtidigt som kusterosionen vanligtvis ökar, och att stabilisera kusten efter ett sådant ingrepp är mycket kostsamt.
   Korallrev kan också omvandlas till land, och ett exempel på detta kommer från turistorten Hurghada i Egypten, där strandreven en gång var en av kustremsans huvudattraktioner. Nu har dock stora hotellkomplex slukat dem, och turister som besöker staden måste nu använda sig av båt för att få se korallrev som en gång frodades bara några meter från stranden.

Upp


Korallrev och läkemedel

Flera av de organismer som lever på korallrev har under evolutionens gång utvecklat giftiga sekundära metaboliter som fungerar som ett försvar eller vapen mot andra organismer, och som i sin tur kan motverkas av andra evolutionärt utvecklade substanser. Dessa toxiska ämnen är speciellt intressanta för läkemedelsindustrin vid utvecklandet av nya läkemedel, och på korallrev är utbudet stort. Stenfiskar, havsormar och kubmaneter innehåller några av de giftigaste föreningarna man känner till idag, men de är bara toppen av isberget. Ett stort antal andra arter, och då speciellt sessila eller långsamma ryggradslösa djur som svampar och nakensnäckor, innehåller också en mängd olika komplexa och potentiellt giftiga kemiska föreningar.
   Traditionella kustsamhällen har länge utnyttjat kemiska föreningar från korallrev som ingredienser i traditionella läkemedel, och medan majoriteten av dessa är försvunna eller bortglömda, finns det exempel från exempelvis Hawaii och Palau där vissa arter utnyttjas än idag. Det kommersiella sökandet efter läkemedel från den marina miljön är emellertid en förhållandevis ny företeelse, och numera lägger man ner stora resurser på att samla in och analysera genetiskt material från korallrev. Substanser med egenskaper som eventuellt kan bota cancer har exempelvis utvunnits från cyanobakterier och planktoniska dinoflagellater, och föreningar från hornkoraller i Karibien kan möjligtvis ha antiinflammatoriska egenskaper. Ett neurotoxin som man har erhållit från en marin snigel i Stilla Havet har också visat sig ha kraftigt smärtstillande egenskaper. Förutom dessa publicerade exempel utvecklas troligtvis också en stor mängd läkemedel bakom stängda dörrar. Potentialen är stor, och både de ekonomiska och humanitära vinsterna enorma.
   Det är dock inte helt okontroversiellt att utvinna läkemedel från korallrev. Man är bekymrad över att de länder som lånar ut sina korallrev till dessa aktiviteter troligtvis inte kommer att få ta del av den förtjänst som eventuella nya läkedemel för med sig, och det finns också en oro för att insamlandet av mer ovanliga och sällsynta arter kan påverka de globala populationerna av dessa organismer. Båda dessa problem kan dock lösas genom noggrann skötsel och samverkan.

Upp


Turism

Korallrev är ett av de vackraste ekosystemen i världen med ett rikt växt- och djurliv och färgglada organismer vart man än vänder sig. Trots detta var det först under de senaste decennierna som människan började uppskatta korallrevens biologiska mångfald för dykning och rekreation. Första gången man använde cyklop och fenor var på 1920- och 1930-talet, medan den första dykutrustningen med tuber och regulator tillverkades först 1942. Under 1950-talet började sedan dykning som en form av fritidsaktivitet att sprida sig, och den första dykklubben etablerades troligtvis på Jamaica 1957. Sedan dess har dykning växt från att vara en obskyr och farlig sysselsättning till en av världens mest populära äventyrssporter. Bara under 1999 certifierades exempelvis 800 000 nya dykare av PADI, världens största organisation vad gäller certifiering av dykare, och antalet certifierade sportdykare ökar fortfarande kraftigt.
   Samtidigt som intresset för dykning ökade blev det också lättare och billigare att resa runt i världen, och i och med den samtida ekonomiska utvecklingen i flera länder blev också turismen en av världens viktigaste industrier. Idag är korallrev populära resmål som favoriseras av både sportdykare och snorklare, och möjligheten till att dyka eller ta dykcertifikat på korallrev under ordnade former genom dykcenter är utbredd.
   Vissa korallrev är speciellt populära, och antalet turister som besöker dessa korallrev kan vara enormt. Stora Barriärrevet besöktes exempelvis av 1,1 miljoner turister 1985, och bara 10 år senare var den siffran tio gånger så stor. 1997 var Stora Barriärrevets turistindustri uppskattningsvis värd 700 miljoner amerikanska dollar. I en mindre skala har också turistindustrin exploderat längs med Sinais sydkust i norra Röda Havet, och antalet hotellrum mångdubblades mellan 1988 till 1999. Även Karibien har en blomstrande turistindustri, och i flera områden har besöksantalet ofta varit större än på Sinais sydkust, som 1999 hade rum för 16 000 turister.
   Det är dock svårt att beräkna det totala värdet av turismen relaterad till korallrev eftersom turister inte bara spenderar pengar på boende och dykning. I vissa områden kan exempelvis andra kostnader som lokala transporter, senare resor inom det besökta landet, och andra aktiviteter som inte är associerade med korallrev dubblera intäkterna från den här formen av turism. Man skall inte heller glömma bort att turismen förser en ansenlig mängd människor med arbete inom flera olika branscher, samtidigt som det är ett incitament till att försöka sköta korallrev på ett mer förnuftigt sätt.

Upp




Tropiska stränder är populära turistmål.



Kustskydd

På satellitbilder ser flera av världens korallrev ut som smala färggranna remsor som går parallellt längs med kontinenternas tropiska kustlinjer. Dessa barriärer spelar dock en mycket viktig roll i att skydda samma kustremsor från att eroderas bort av vågor, havsströmmar och tropiska stormar. Trots korallernas uppenbart sköra struktur kan korallrev utvecklas i områden där påverkan från vågor och vind är stor, och deras robusta kalkstruktur absorberar havets krafter innan de når kusten. Som ett exempel på hur viktiga korallrev är som kustskydd tror man att två hela öar i sundet mellan Indien och Sri Lanka blev bortsköljda på grund av att de närliggande korallreven hade försvunnit. Korallrev behöver dock inte vara levande för att kunna fungera som kustskydd, men eftersom inget nytt kalk avlagras till kalkstrukturen kommer de döda korallreven till slut att eroderas bort.
   Korallrev hjälper också till med att bygga upp närliggande stränder och öar. Under svåra stormar bryts koraller loss från korallrev, och dessa korallfragment, tillsammans med stora mängder sediment, sköljs sedan upp på stränder och öar. Därefter kan växter binda samman det lösa sedimentet, och nytt land skapas. Vissa ö-nationer är helt beroende av denna process för att överhuvudtaget kunna existera.

Upp
Koraller och korallrev
Betydelsen av korallrev